Inte så flitig

som det var tänkt. Hade ju tänkt skriva in vad jag ätit varje dag men så har det inte blivit. Har iofs haft mycket att göra hela tiden, måla, städa, klippa gräs m.m. Och nu när mitt blodsocker har stabiliserats och mitt gottesug är borta så känns det som om allt går på räls. Tidigare när jag har viktväktat så har jag låst in alla godsaker tex strössel, ungarnas godispåsar, kex å dylikt i ett skåp och maken har fått ta med sig nyckeln till jobbet. Gjorde likadant nu också men glömde bort några saker som stod kvar i skåpet. Och det som är så himla roligt är att jag har inte petat på strösslet och pärlsockret som står där i skåpet. Prinsessans godispåse står också helt orörd. Har inte ens tittat i påsen för att se vad som finns.
Wow!
Inte ens tittat. Det är verkligen inte likt mig.
Har ätit god och mättande mat. Hittade ett recept på kyckling i gråddig vitslökssås som jag lagade igår och maken tyckte att det var såååååååå gott! Han sa att eftersom det var så gott så hade han velat ha en portion till men å andra sidan så var han alldeles för mätt för att äta mer.

Det jag har märkt att nu när jag hållit på mer än en vecka så har portionerna minskat och jag behöver inte äta lika ofta som jag gjort tidigare. Det är inte så viktigt att hålla tre timmar som det var förut.

Jag måste säga att jag tror att jag kommer att fixa det här. Det är ju så enkelt. Tänk att man skulle säga att "bantning" (fel ord men kom inte på nåt bättre) är enkelt. Det som man har fått kämpa så hårt med tidigare, varje dag har varit en kamp. Men inte nu längre.

Har en fundering kring detta med att fett skulle vara farligt och höja kolesterolet. Har funderat fram och tillbaka. En läkare jag känner sa för några år sedan att de friskaste människorna på senare tid är de som är födda ca 1900-1920-talen. Då undrar ju jag: vad åt de för något? Ja inte fanns det pizza, hamburgare, godis eller chips. Kanske hade de bättre tillgång till mjöl än tidigare men ändå inte i så stora mängder som nu. Dessutom så rörde de på sig mer än vad vi gör idag.
Nåväl, om jag säger så här att det kanske är insulinets fel att vi råkar ut för hjärt-kärlsjukdomar? När vi vräker i oss så mycket kolhydrater och blodsockret åker berg-och dalbana och kroppen justerar detta med stor insulinproduktion kanske det är detta som gör oss både feta och sjuka. Nu är ju jag ingen expert förstås men lite måste man ju få fundera.

Nog om detta. Nu har jag inmundigat mitt favoritfika:
* brieost och kaffe med mjölk och grädde, MUMS!